Den forskning som produceras måste bedömas på egna meriter, inte på var den publiceras. Det skrev Fortes Jonas Björck och Olle Lundberg, i en digital debattartikel i Svenska Dagbladet 21 maj.

Läs artikeln i sin helhet här nedanför.

Läs artikeln i SvD »

”Bedöm forskning efter kvalitet – inte förlag”

Den forskning som produceras måste bedömas på egna meriter, inte på var den publiceras. Det skriver Jonas Björck och Olle Lundberg, Forte, i debatten om publicerings­avtal.

Nyligen har 13 svenska forskare kritiserat Kungliga biblioteket och Bibsam­konsortiet för att ha tecknat avtal med det rena open access-förlaget MDPI. Vi menar att flera av de grundläggande utgångs­punkter som deras synpunkter och argument bygger på är tveksamma. Viktiga sakförhållanden som denna diskussion behöver förhålla sig till inkluderar:

  • Det är svenska forskare som väljer att sända sina artiklar till tidskrifter som drivs av MDPI och betala den avgift som en publicering innebär. För att sänka de samlade svenska kostnaderna har en rabatt förhandlats fram, men det är inte rabatten som drivit fram publiceringarna utan tvärt om. Det är därför enskilda forskares val av tidskrifter som genererar den kostnad för publicering som författarna tar upp, och utan den framförhandlade rabatten hade kostnaden kunnat vara 10 procent högre. Det rabatterade priset driver inte rimligen publicering i MDPI-tidskrifter framför andra tidskrifter eftersom avtal med andra förlag ger svenska forskare möjlighet att publicera utan kostnad för dem själva.
  • Forskning ska bedömas på sina egna meriter, inte efter var den är publicerad. Detta är en grund­läggande princip. Här menar de 13 forskarna tvärtom att all publicering i de närmare 400 tidskrifter som MDPI driver är av låg kvalitet enbart av det skälet att de är publicerade hos MDPI. Det är ett långtgående påstående som inte underbyggs. Om man kunde påvisa en högre andel artiklar med låg kvalitet i något avseende hos MDPI jämfört med andra förlag hade det varit ett argument, men här är det tvärtom egenskaper hos förlaget som leder till att man ifrågasätter 3 581 artiklars vetenskapliga värde. Man insinuerar dessutom att forskarna bakom dessa artiklar köpt sig till publicering.
  • Vi vill påminna om att ansvaret för kvalitets­säkring av forskning ligger på forskare och lärosäten (högskolelagen, 1992:1434), inte på internationella tidskrifter eller förlag. Det är heller inte KB eller Bibsam som har ansvaret för att svenska forskare följer god vetenskaplig sed och inte ”köper” enkla publiceringar utan forskarna själva och deras lärosäten (lagen om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning, 2019:504). Om svenska lärosäten och forskare har goda kvalitets­säkrings­rutiner (seminarier, läsgrupper, deltagande på konferenser) så borde man vara trygg med att det som sänds in till tidskrifter håller god kvalitet, oavsett var det publiceras. Återigen är det centralt att forskning likväl som forskare bedöms efter vad man faktiskt gör, inte var man gör det.
  • Kritiken mot MDPI bygger i hög grad på att publiceringar går snabbt. Men snabb hantering kan knappast i sig utgöra ett mått på låg kvalitet i bedömnings­processen, lika lite som långsam hantering betyder att processen har hög kvalitet. Att vetenskapliga arbeten genomgår sakkunnig­bedömning (peer review) är en viktig del av kvalitets­säkringen, men samtidigt inte en garanti för att en artikel är av hög kvalitet. Det är heller inte så att sakkunnig­utlåtanden i sig tar väldigt lång tid, utan en långsam process karaktäriseras oftast av långa ledtider. Om peer review-processen håller hög eller låg kvalitet måste bedömas i sak, inte genom att kategoriskt avfärda snabba berednings­processer.

Kostnaderna för att läsa och publicera sig i vetenskapliga tidskrifter är hög och ökande, och Bibsams arbete har bidragit till att sänka dessa kostnader totalt sett. Det är dock inte främst MDPI som driver detta utan de stora traditionella förlagen, och dessa är minst lika ”skrupelfria”. Det viktiga arbetet nu och framåt att hitta nya sätt att organisera och driva spridandet av forskning som stimulerar kvalitet och håller kostnaderna på en rimlig nivå. Vi är eniga i att alternativa publicerings­plattformar utgör en viktig väg framåt i detta arbete. Samtidigt måste vi också hitta sätt att arbeta med såväl traditionella förlag som de förlag för öppen tillgång som svenska forskare publicerar hos.

Jonas Björck, generaldirektör Forte

Olle Lundberg, huvudsekreterare Forte